Brandenburger KraftBierFest anno nativitatis 2026

Ännu en tysk ölfest har då haft premiär: Brandenburger Bierfest på torget Luisenplatz i Potsdam. Festen heter inte riktigt som rubriken säger, men i praktiken rör det sig om en craft beer-fest. Elva stycken bryggerier deltog och ett av dem på två platser. 

Först det positiva. Genom att besöka festen slipper man resa runt i delstaten Brandenburg för att kunna provsmaka från olika bryggerier. Det finns en förening av bryggerier kallad Brandenburger Bierstrasse och flera av de bryggerierna visade upp sig på ölfesten. Potsdam är dessutom sevärt i sig självt om man gillar historia och arkitektur.

Ölet då? Det visade sig att Pils.nu-redaktionen inte hade gjort tillräckliga förstudier utan närmast blev chockad över bristen på traditionella öl. I motsats till hantverksöl, d.v.s. craft beer. Med traditionellt menar Pils.nu ett öl åt det frankiska hållet. Franken är det område som har längst legacy av framgångsrika kommersiella bryggare. Av sådana brygder fanns inget spår på denna fest. Möjligen kan man misstänka att det finns en preussisk öltradition som bryggare i Brandenburg följer, och som markant skiljer sig från frankisk öltradition. Brandenburg är ju gammalt preussiskt område. Det öl som erbjöds påminde, om något, om de lokala öl som Pils.nu-redaktionen druckit i Danzig. En annan preussisk stad som numera ligger i Polen. Det är inte så att alla öl smakade likadant, men det fanns tyvärr ingen sort som stack ut i en positiv riktning. På den positiva sidan ska det dock sägas att öl inte behöver vara jättegoda om man dricker dem som radler (hälften öl, hälften citrondryck eller sockerdricka). Vilket var vad många gäster gjorde.

Några observationer från festen kan kanske vara av intresse för den som funderar på ett besök. Pils.nu-redaktionen tog först ett varv runt torget där festen utspelades för att kolla utbudet. Det bryggeri som hade den mest kommersiella framtoningen var Fürst Pückler, varvid detta bryggeri fick inleda provsmakningen. Deras pils hade definitivt potential var det första intrycket. Det var bara det att drycken höll en temperatur på minst 20 grader. Kanske borde jag direkt gått tillbaka och klagat. I efterhand verkar det dock inte gjort någon skillnad. När glaset skulle lämnas tillbaka (ett pantsystem gör att man lämnar tillbaka glasen) anmärkte jag att ölen serverades alldeles för varm. Bryggmästarinnan ryckte bara på axlarna och sa att, ja det har ju inte hunnit kylas än så här i starten. Kunden har alltid fel i DDR. Man kan notera att bryggeriet fått en negativ recension på Google för att man på festen sålde flasköl som passerat bäst före datum med flera månader. Uppenbarligen ett bryggeri som inte förtjänar betalande kunder. 

Det var ändå ganska varmt så ett veteöl kunde vara läskande. En av bryggerierna sålde veteöl, Boitzenburger. Två chocker. Jag beställde och fick ett litet glas. Antingen brukar man få ett stort glas eller en fråga om vad man önskar. Dessutom hade detta veteöl mer humlebeska än vad många pils har. Veteöl brukar aldrig vara beska. Det finns en första gång för allt, antar jag. Här två gånger under en minut. Bryggmästaren var inte där när jag pantade glaset så jag brydde mig inte om att fråga om detta konstiga val och köpte inget mer från dem.

De flesta ölen var helt enkelt ljusa eller ipa-varianter. Ett av få bryggerier som sålde mörka öl var Bernauer Braugenossenschaft. Någon slags samfällighet. Notera att Genosse var hur man tilltalade en kommunistisk partikamrat på DDR-tiden. Jag ställde mig i den U-formade baren (en vanlig utformning av mobila barer på exempelvis ölfester) och inväntade betjäning. De fyra personerna i baren hade dock delat upp arbetet mellan sig så att de bara kunde betjäna en enda kö av törstande gäster. En tog emot beställning, en annan hade hand om kassan, en tredje hällde upp öl och den fjärde var troligen arbetsledare, eller möjligen politisk kommissarie. De var lika agila som ett gäng 90-åringar trots att deras ålder var något lägre. Nästan lite gulligt att kunna beskåda ineffektivitet av den här graden. Det påminde om dagisbarn som leker affär. Om det inte varit för att jag var där släcka törsten. Pils.nu övergav tanken på att köa för att köpa öl från detta bryggeri.

Som vanligt finns snabbmat att köpa på dylika fester. På andra sida Brandenburger Tor pågick en marknad med craft-sprit, korvar och diverse krims-krams. Eftersom det är ett torg fanns redan en stationär toalett på plats. En barack med två toaletter (herr & dam) var möjligen ditkörd p.g.a. festen. Ändå lite snål planering med tre toaletter. Och hur tänker man om man låter bli att skaffa en urinoar till en ölfest? Upplägget fungerar nog bra tidigt på dagen då det inte var så många besökare. Hur skulle detta fungera om det blev fler besökare senare? Efter en promenad i den närbelägna Sanssouci-parken som inhyser några slott kom jag tillbaka och det var betydligt fler besökare på sena eftermiddagen. Baracken var nu avstängd så då fanns bara en toalett kvar för hundratals öldrickare! Några kommunalarbetar-typer gick i stället omkring och anvisade pinknödiga till närbelägna restaurangers toaletter. 

Tyskland är sedan några decennier inte längre delat, men helt klart är att DDR-mentaliteten lever kvar i Brandenburg. 

Torget Luisenplatz med fontän i mitten och Brandenburger Tor i bakgrunden.
Öl och mat längs kanterna.