Õllesummer 30, en ölfest i Estland

Den första veckan i juli var det öl- och musikfest i Tallinn från onsdag till lördag. Det är 30 år sedan den första Õllesummer gick av stapeln. Men det lades ned 2018 vilket gör man kan tala om en återuppståndelse. 

Dock oklart om evenemanget kommer leva vidare nästa år och längre. Det var nämligen inte lika många besökare som förr och det krävs många besökare för att det ska gå runt ekonomiskt. Jag vet inte hur många besökare det var de sista åren innan nedläggningen 2018, men jag jämför med ännu tidigare. Det var tjugo år sedan jag själv för första gången besökte Õllesummer. På den tiden var jag inte lika intresserad av öl och öldrickning som nu. Jag råkade befinna mig i Tallinn av andra orsaker och tänkte att varför inte besöka det där eventet som det skyltades så mycket om när man gick runt på stan. Festen var överväldigande stor och välorganiserad. Såklart var festen intrimmad efter cirka tio år, och faktiskt mer intrimmad då än nu när det är en omstart av förmodligen nya personer. Numera ligger det också nära till hands att sluta kalla festen en ölfest (Õllesummer ska läsas som ölets sommar). Javisst säljs det öl bland alla förströelser. Men cider och andra drycker har lika stor närvaro. Aperol spritz hade ett eget område. Hade man bara hållit sig kring stora ingången kunde man trott att det var en Jack Daniels och eRökar-fest. De flesta av de lokala estniska bryggerierna var gömda i ett hörn på området, längst bort från stora ingången. 

Festen är i en stor park. Se videoklippen nedanför. Att betala inträde ger gratis toalett och det finns dessutom städade toaletter mot en extra avgift. Strikta säkerhetsregler. Exempelvis var surfplattor och paraplyer förbjudna (regnskynken påstods säljas om stora regn skulle uppstå). Festutbudet var öl och andra drycker. Matserveringar. Flera scener och några internationella artister på den stora scenen. Bungy-jump och liknande nöjen, och ett karusellområde för de yngre besökarna. Nästan allting går att betala med kort eller digitalt.

Öl på Õllesummer

Gängse pris för en knapp halvliter öl var 5 till 6 euro. Man fick köpa en ful plastbägare att dricka ur, som man sedan kunde bära runt eller returnera och få halva köpesumman tillbaka. Tyvärr är det ingen finsmakarkultur på festen. Få av utskänkarna sköljde ur bägaren från förra innehållet.

De internationella ölmärken som fanns representerade med egen utskänkning var Saku (största märket i Estland men ägt av Carlsberg), A. le Coq (Estland men ägt av finska Olvi), Tuborg, Warsteiner (Tyskland, närvaro förmodligen p.g.a. samarbete med Olvi), Estrella (Spanien), Kronenbourg (Frankrike), Koff (ägs också av Carlsberg) och Leffe (Belgien).

Några andra spridda märken jag såg säljas var Brooklyn Brewery (såldes i Saku-tältet), Rock (varumärke hos Saku och med egen utskänkning vid rockscenen), Pilsner Urquell, Weihenstephaner och Steen Brugge (belgiskt mikrobryggeri).

Det intressanta för mig var att provsmaka öl från baltiska bryggerier som inte nödvändigtvis ingår i multinationella företag. Nedan listas de mindre bryggerier som fanns representerade med öl i traditionell stil. Traditionell stil betyder i Estland även stilar som honungsöl och mjöd.

Põhjala Bryggeri i Tallinn. Bra smak på alla jag testade. Några av deras öl säljs av Systembolaget, men till löjligt höga priser. Tydligen är de ett populärt resmål för veckoslutsbesökare. 15 minuter med taxi från flygplatsen säljer de in sig själva med.

Humalakoda Bryggeri i Tallinn.

Raasiku Bryggeri utanför Tallinn.

Hiiumaa Bryggeri på Dagö. Blandad kvalitet, vissa goda men deras citronöl var fruktansvärd. Möjligen om man dricker den som kvällens sista glas när smaklökarna är avdomnade.

Narva Bryggeri i Narva.

Pöide Bryggeri på Ösel. Sköljde faktiskt ur bägaren innan upptappning av öl.👍

SNCO Bryggeri utanför Tallinn. Hade en rököl (god) i sortimentet.

Veldi ja tütred Verkligen ett icke-kommersiellt mikrobryggeri, utanför Tallinn. Deras utskänkning var under ett stycke presenning. En liten avriven kartongbit där någon (förmodligen en femåring att döma av handstilen) med tuschpenna skrivit bryggerinamnet och vilka öl som såldes. Inget större fel på drycken som tur var.

Andra lokala bryggerier, mer opportunistiska och experimentella var nanoPruul, Pühaste, Tanker, Anderson's och Lehe. Har de pastellfärgade etiketter på det de säljer kallar jag dem opportuna.

Jag önskar jag hade antecknat vilka öl jag drack när jag besökte förr i tiden. Jag tror dock att antalet bryggerier är större nu än då, vilket skulle vara naturligt med tanke på mikrobryggeri-trenden. Men att de dåtida utskänkarna var mer traditionella och att det då förmodligen fanns några bryggerier från grannländerna Lettland och Litauen representerade.

PS.
När jag tittar på de här videoklippen blir jag nästan nostalgisk och vill tillbaka. Om jag verkar kritisk mot Öllesummer 30 så är det bara för att det var en ännu bättre fest i början av seklet.